I gränslandet mellan det översinnliga och fingertoppskänsliga uppehåller sig den konst Stig Knutsson visar. Det är vad man vill kalla ett svårenkelt område. Ungefär som när någon blir struken med ett lent finger över en naken axel. Närvaron är uppenbar och känns, en beröring, en hudens lenhet. Men själva upplevelsen är sinnlig intill det lyriska, en förnimmelse bortom språk och konkretion.

Stig Knutsson har under lång tid arbetat med att i konsten fånga detta eteriska, översinnliga, tillstånd. Med en blandteknik av collage, blyerts och färgkrita och med barnets oförställda penndrag – ibland faktiskt kludd med en kulspetspenna – närmar sig Stig Knutsson en transcendent värld, en värld höjd över det timligas omständigheter.

Någonstans finns en blå ton, kanske en ljusblå rökslinga från en förhistorisk tid, och de kvinnliga formerna i denna konst är vågor, buktningar mot en sävfärgad botten. Fanerogama symboler, fröliknande former, uttrycker ett svalt men livgivande lugn.

Bo Degerman, kulturredaktör